Long var centralort för förvaltningen av Lungs bo för 1000 år sedan. Ingick i Uppsala öd, och var ett av de största ”bona” i Västergötland. Lungs bo sträckte sig från Long ända ner till Askim och Vinga utanför Göteborg.

Kartan är hämtad från http://wadbring.com/historia/

Historieprofessor Dick Harryson skriver om Long:

Enligt Erikskrönikan avled Birger jarl i Jälbolung (”Birge jerl doo i Jälbolung”), en plats som är omöjlig att exakt identifiera. Ingen ort med detta namn har varit känd under de senaste seklerna. En tradition gör dock gällande att vad som avses är Long, en by utanför Vara. Enligt en annan tradition skall gården Lagmanstorp i Long ha varit säte för Birgers äldre bror Eskil, som var lagman i Västergötland i början av 1200-talet och lär ha varit ansvarig för redigeringen av Äldre Västgötalagen.

Om de sägner som omsveper Long är sanna var den lilla byn ett av det medeltida Västsveriges maktcentra, en plats för lagstiftning och möten mellan herremän. Men kan vi lita på sägnerna? Var går gränsen mellan historiska fakta och senare århundradens förhoppningsfulla gissningar?

Att Long var en betydelsefull plats under äldre medeltid står klart. Det framgår av de lämningar som ännu finns på kyrkplatsen. Den nuvarande kyrkan i Long byggdes visserligen på 1890-talet, men den föregicks av en medeltida kyrka, och än idag finns både en dopfunt från 1100-talet och två stavkorshällar att beskåda. Stavkorshällar är en typ av tidigkristna gravmonument, i regel daterade till 1100-talet, som utmärks av sin säregna utsmyckning. På den avlånga stenhällen kan man se en stav i relief, vilken pryds av ett kors i ena änden. Stavkorshällar tillverkades inte för alla och envar. Liksom andra större gravmonument från äldre medeltid, till exempel liljestenar och eskilstunakistor, rörde det sig om påkostade stenarbeten för bygdernas ledande män och kvinnor. Liknande stavkorshällar finns för övrigt i England, där det är väl belagt att de tillverkades för några av landets främsta personer. Tyvärr är det ovanligt att stavkorshällar idag befinner sig på sina ursprungliga platser, varför vi inte kan sätta dem i relation till specifika gravar eller familjer. Av dokument från 1200-talet framgår dock att medlemmar av Birger jarls släkt har ägt jord i trakten av Long och Vara, vilket ligger i linje med antagandet att det är en gammal stormannabygd.

Long har alltså bebotts av rika och högättade jorddrottar på 1100-talet och 1200-talet. Det är fullt möjligt att orten även var säte för lagmän och att Birger jarl vistades här, liksom att en kungsgård i Long tidvis var administrativt centrum för Lungs bo, ett av de distrikt som Västergötland i äldre tid varit indelat i. Men inget av detta kan ännu bevisas. Long är en av de byar som har lidit av att ligga för långt från huvudstad och universitet, som inte varit föremål för vare sig arkeologiska utgrävningar eller historievetenskapliga projekt. Sägnerna och lämningarna vid kyrkan vittnar om en historia som återstår att utforska.